It´s only for you

2

-Ursäkt oss, det har blivit ett hemskt missförstånd.

Direktören såg förvånat på en datorskärm och skakade på huvudet.

-Ni har tilldelats samma rum.
-Vi har förstått det, suckade jag.
-Men ge dem ett nytt rum då, utbrast killen med dreads.
-Va? ropade jag. Varför ska just VI byta rum?
-Just det, vi var här först, sköt Paola in.
-Men vi har alltid rum 483. Det är VÅRT rum, skrek killen till oss.
-Ähum, avbröt direktören nervöst. Vi har inga andra lediga rum.
-Va?! utbrast jag och den kaxiga killen i kör.
-Jag är hemskt ledsen, men vi har helt fullbokat.
-Varför det?
-Ja, men i sommar är det ju så många konserter. Nu när Tokio Hotel spelar, så är det alltid fullbokat hela sommaren.
-Tokio Hotel? undrade jag. Vad är det för ett bandnamn?

Paola skrattade. Alla fyra killarna såg surt på oss.

-Vad? mimade jag.
-Kan ni inte ordna ett rum på ett annat hotell till de där? undrade killen surt.
-Va?! skrek Paola. Är du galen?
-Vi har bokat detta hotellet för flera månader sedan, sa jag. Det är närmast parken, där Paramore och The Used ska spela på festivalen om en vecka. Vi tänker inte flytta på oss.
-Just det, höll Paola med. Så om det är någon som ska flytta så är det NI och inte vi.
-Ähum, sköt direktören in igen. Han knappade in något på datorn.
-Vartenda hotell i Paris är fullbokat. I alla fall, de största. Jag kan se om jag kan hitta något pensionat eller motell, men det kan ta ett tag.
-Fan heller, sköt killen med tuperat hår in. Den kaxiga killen nickade.
-Då vet jag inte vad vi kan göra, mumlade direktören.

Killarna pratade intensivt på tyska och den store mannen avbröt dem.

-Jag kan nog ordna detta, sa han. Kan ni vänta utanför?

Vi nickade och lämnade rummet.

-Haha, nu har ni ingen chans, sa killen kaxigt. Han tog fram ett paket cigaretter och stoppade en i munnen.
-Vadå? frågade jag surt.
-Saki kan ordna vad som helst, sa han stolt och tände ciggen.
-Tom har rätt, sa killen med långt brunt hår. Saki är bra på sånt.
-Jaha, sa jag i låtsad beundrad ton. Wow, vad grymt. Jag kanske ska be Saki ordna lite snyggare kläder till er.

Dreadskillen räckte ut tungan.

-Som om era kläder är snyggare?

Jag såg ner på min limegröna tyllkjol och svarta t-shirt, under en svart-och vit-randig stickad kofta. Paola hade tajta jeans och en stor röd luvtröja. Dreadskillen granskade mitt långa svarta hår, med rosa slingor i och Paolas vitblonda, med svarta slingor i. Sedan såg han på våra ansikten. Jag hade svarta ögon och röda läppar och Paola hade mörkrosa läppar och mörkröda ögon. Han log sarkastiskt. Jag gav honom långfingret.

-Men vi flyttar ialla fall inte, sa Paola surt.
-Just det, sa jag och la armarna i kors.

Mannen, Saki, kom ut igen. Killen, Tom tror jag, rusade fram till honom.

-Jag är ledsen, men det kunde inte ordnas.
-Va?!
-Lugn. Jag kunde inte ordna ett extra rum, men direktören har gått med på att ge er rabatt, om ni är villiga att dela rum. De kan ordna så att flera sängar bärs in...
-VA?! avbröt jag honom. Är du inte klok? Ska vi dela rum med dem?!

Paola fnös.

-Jag är ledsen, sa Saki. Men det är enda sättet.

-Herregud, Paola, fattar du vad som precis hänt? stönade jag.
-Ja!
-Vi ska dela rum.
-Jag vet.
-Med fyra killar.
-Ja.
-Fyra kaxiga idioter.
-Ja.
-Som röker.
-Mm.
-Just i detta ögonblick håller personalen på att ställa in fyra extrasängar i rummet.
-Jag vet.
-I VÅRT rum.
-Jag vet, Agnes.
-Hela semestern är förstörd, stönade jag och blundade. Vi satt i hotellets matsal och väntade på att få dela rum med killarna som satt vid bordet bredvid. Tom och killen med tuperat hår, som tydligen hette Bill, skrattade högt åt något killen med trumpinnarna sagt.
-Jag vet, suckade Paola.
-Vad ska vi göra?

Paola satt tyst.

-Jag antar att vi får stå ut. Det är ju bara en månad, och de kommer antagligen inte stanna så länge. Sen får vi rummet för oss själva.
-Mm, du har rätt.

Saki steg ur hissen och kom fram till oss. Killarna rusade fram till honom.

-Det är klart nu.

Jag och Paola reste oss och gick mot hissarna. Bakom oss hörde vi hur Saki sa till killarna:

-Ni har ett möte om en timme.