It´s only for you

16

Agnes

Jag vaknade. Det var fortfarande mörkt. En blick mot klockan. Tre på natten?
Jag suckade och satte mig upp. Min blick for över rummet. Paolas säng var tom. Jag reste mig upp.
Vad var det som hade väckt mig egentligen?
Jag gick mot badrummet, tryckte ner handtaget. Låst. Var det Paola?
Jag funderade på att knacka, när jag hörde något. Jag tryckte örat mot dörren.
Hon var inte ensam. Bill var också där.
Jag reste mig snabbt och gick bort till min säng igen. Jag tänkte inte störa dem nu. När jag gick förbi Toms säng hörde jag ytterligare något. Tom stönade. Jag gick närmare honom.

-Agnes, sa han och ryckte till.

Han drömmer, tänkte jag först, men sedan mötte jag hans öppna ögon. Han såg på mig. Jag böjde mig fram.

-Tom, viskade jag.
-Agnes, sa han igen. Agnes, jag fryser.

Jag drog täcket tätare omkring honom.

-Nej, jag fryser ändå, sa han. Hans vänstra hand tog tag i min, och drog mig närmare honom. Jag förstod. Han ville att jag skulle värma honom.
-Men bara för att du är full, och inte kommer minnas detta imorgon, sa jag och kröp ner bredvid honom. Jag lade en arm runt hans mage. Hans huvud var en centimeter ifrån mitt. Våra blickar möttes. Varför, varför, varför kände jag såhär?
-Varför har jag ont i armen? Frågade han plötsligt. Jag vände bort ansiktet. Hans andedräkt var inte så god.
-Du skadade dig, sa jag tyst.
-Hur?
-Spegeln.
-Ja, det minns jag, sa han tyst. Den välte på mig.
-Vad minns du mer?
-Jag minns... sa han dröjande. Dig, Agnes. Jag minns din röst.

Han drog sitt ansikte mot mitt igen.

-Jag är en idiot, viskade han. Jag nickade.

Han kysste mig på pannan.
Det var allt. Jag somnade i hans famn, med hans armar runt mig och hans andedräkt mot mitt ansikte.

-Agnes, viskade någon. Jag öppnade ögonen. Paola stod framför mig med ett stort leende. Jag satte mig upp. En arm föll av mina axlar. Jag vände mig om. Helvete, Tom.

Jag reste mig upp och såg mig omkring. Alla andra sov. Bara Paola och jag var vakna.

-Vad hände? Frågade hon och log.
-Inget, sa jag snabbt. Absolut ingenting.
-Jaha... sa hon tyst. Hon trodde mig inte.
-Han frös, han ville att jag skulle värma honom, sa jag. Jag hörde hur patetiskt det lät.
-Jag gjorde det bara för att han var för full, och inte kommer minnas det idag.
-Haha, okej okej, jag tror dig.

Jag började klä på mig. Plötsligt for min blick på t-shirten som låg överst i min väska. Jag tog upp den och kramade om den.

-Jag kan inte fatta att jag fick hans autograf, viskade jag. Paola log. Hon var redan påklädd. Hon satte sig på min säng medans jag tog på mig svarta jeans och ett svart linne. Jag satte upp håret i en hästsvans och sminkade mig lätt med kajal under ögonen. Paola hade ett par ljusa jeans på sig, och en röd t-shirt.
-Vi går ner och äter frukost, viskade jag. Hon nickade och vi lämnade rummet bakom oss.

-Sååå, sa jag äntligen. Paola såg upp från sina pannkakor med en frågande blick.
-Vadå? Frågade hon.
-Hah, sa jag nöjt och pekade på henne med en sked. Lite gröt skvätte över bordet och ner på golvet. Paola ryckte förskräckt till och hoppade undan precis i tid. Jag ignorerade det.
-Du och Bill, utropade jag stolt. Hon rodnade. Jag skrattade triumferande, vilket väckte en del uppmärksamhet bland folket runt oss.
-Hur visste du? Frågade Paola.
-Jag råkade vakna i natt och märkte att ingen av er låg i sina sängar. Sen tänkte jag gå på toa, men... det var ju låst, sa jag och flinade.
-Herregud, sa hon och lutade sig mot mig. Hörde du något?

Jag skrattade.

-Nej, oroa dig inte, svarade jag lugnt. Ingen förutom jag vet om det. I alla fall nu, men ni tänker väl inte ljuga om det?

Paola skakade på huvudet.

-Nej, det tänker vi inte. Faktiskt så tänker jag dumpa Johan idag.

Jag såg upp och ett leende spred sig på mitt ansikte.

-Seriöst? På riktigt?

Hon nickade. Jag reste mig upp och hoppade upp och ner.

-YEEEEEEEEEEEEES! Skrek jag. Paola skrattade. Alla andra i rummet såg sig förskräckt omkring, men jag struntade i det. Inte ens när personalen kom fram och bad mig dämpa mig kunde jag sluta le. Äntligen.
-Jag är så lycklig, sa jag och lutade mig så långt bak i stolen som möjligt och blundade. Paola skrattade roat.

Plötsligt blev det mörkt. Någon stod böjd över mig. Jag öppnade ögonen.

-Hej, Agnes, sa Tom och log stort. Jag mimade 'hej' till honom, och undrade tyst. Mindes han?

Han försvann igen mot frukostbuffén. Snart kom Bill, Gustav och Georg också. Bill satte sig bredvid Paola och kysste henne försiktigt på läpparna. Tom som precis kommit tillbaka gapade. Georg och Gustav skrattade.

-Wow, sa Tom och satte sig bredvid mig. Han gav mig ett flirtigt leende. Än en gång for frågan genom mitt huvud. Minns han?
-Jag visste hur dökär du var i henne, Billie, sa Tom. Men inte trodde jag att ni faktiskt skulle... jag menar, wow.

Bill log och kramade om Paola. Han satte sig bredvid henne och tog hennes hand.

-Men var inte hon tillsammans med han där... Johan? Frågade Georg.

Bill nickade.

-Men inte länge till, sa Paola glatt.
-JUST DET, skrek jag plötsligt. Alla hoppade förskräckt till. Jag ställde mig upp igen och började återigen hoppa omkring. HON SKA DUMPA DET SVINET. YEEEEEEEES!

Alla skrattade. Plötsligt förlorade jag balansen och ramlade rakt på Tom. Han skrattade och fångade upp mig.

-Du är knäpp, Agnes, vet du om det? Skrattade han. Jag nickade och blundade.
-Jag vet, sa jag och log stort. Jag är bäst.